Några tankar kring det visuella

När jag inte befinner mig i studion och filmar eller bygger vidare på saker till filmen, så bearbetar jag med det inspelade materialet i After Effects. Att dela upp arbetet med duttande här och där är kanske inte så effektivt, men det sparar på min onda nacke som gjort sig ordentligt påmind under vintern.

Jag är inte någon mästare på compositing men har iallafall lyckats keya bort greenscreenen och lägga samman Pikku mot några (temporära) för och bakgrunder samt lägga in lite effekter som tex synlig andedräkt (mer om det kommer senare). För att ta mig igenom arbetet tar jag mig an filmen som jag gort om den var animerad, med den skillnaden att figurerna är filmade.

Tankar kring det visuella

Min tanke i det visuella arbetet är att filmen ska behålla lite av silhuett-stilen som Pikku har som ursprung. Pikku Iso startade en gång som en cutout-skugg-animation, i samma stil som jag senare använde för Phantom. (Och det är nog en släkting till Pikku som syns i Phantom). Det blir därför viktigt att kontrastera den nästan helt svarta Pikku och andra karaktärer mot ljusare delar av bakrunderna. Utomhus finns ju alltid snö att bygga kontrasten mot. Inne blir det lite mer komplicerat då man måste tänka på ljussättningen i modellerna, som fotograferas separat.

Min förhoppning är att filmen genom det visuella ger en känsla av ett gammalt barnprogram från 80-talet. Ni vet när det var lite skumma, hemmabygda modeller och raggsockor med påsydda knappögon som underhöll på bästa sändningstid. Fast förståss för vuxna och i en lite modernare tappning.

Jag har också grubblat länge på hurvida jag ska göra filmen i 4:3 format eller tråkig (men standard för tv) 16:9. När jag gjort tester i 4:3 har det lockat fram helt andra känslor än i 16:9, något som jag är helt medveten om kanske bara beror på min egen nostalgifaktor. Just nu arbetar jag med filmen i 16:9 men garderar mig med extra tagningar för att eventuellt göra den i 4:3.

I slutändan består ändå den största delen av arbetet i After Effects i att maska bort Pikku’s handpinnar. Egentligen hade jag tänkt låta pinnarna vara kvar, som i klassika Mupparna, men man kan allt för ofta se min ostadiga och nervöst spända föring av pinnarna, så det får bli utan pinnar (och oändligt mycket mer arbete, suck). 🙁