Allt är inte lika roligt att tillverka. Tex är det många tråkiga småprylar som måste skapas till filmen. I det här fallet är det Pikkus brevlåda, tillverkad av foamboard.
Varför gör jag det inte lätt för mig och använder en färdig brevlåda? Jo, jag måste nämligen göra ett hack i ena sidan för att Pikkus arm ska gå att föra ner i lådan då han plockar upp posten. Det vill jag inte gärna göra på en dyr, ny brevlåda.
Till Arctic Light Filmfestival 2016 hade jag som idé att skapa en stopmotion-animerad vinjettfilm som beskrev ett par olika biobesök under festivalen. Detta visar både festivalens breda utbud av olika filmer och var också en genväg till att hinna animera något på den korta tid jag hade på mig att bli klar.
Eftersom figuren sitter ner 80% av filmen behöver jag bara animera hans överkropp och fokuserade mest på hans uttryck.
Jag började med att tillverka en liten stopmotion-docka och byggde därefter en liten minibiograf att låta filmen utspela sig i. Allt detta riggade jag sedan upp i min studio och animerade hela filmen över tre dagar medan jag editerade dagens animationen på nätterna.
Ljudmixen till filmen är gjord av Martin Eriksson, TCB i Kiruna AB.
Förutom filmen gjorde jag också ett antal varianter på affisch för festivalen.
För:
År:
Ljudmix:
Hemsida:
En vinjettfilm för Arctic Light filmfestival 2016, det är vad jag spenderat de senaste månadernas kvällar och helger med att tillverka. Redan från början hade jag en idé att göra en stopmotion-film med en figur som satt i en biograf och reagerade på olika filmgenres. Hur figuren skulle se ut hade jag inte bestämt, men jag visste skalan och började med att bygga en biograf bestående av ett antal rader biostolar.
Därefter var det dags att komma på en figur för filmen. Efter många nätters skissande dök den här figuren upp på ett papper. Som synes hade jag svårt att bestämma mig för placering av öron/alternativt frisyr eller horn.
När jag kommit fram till ett utseende för figuren var det bara att sätta igång att bygga. först hade jag tänkt göra skallen av aluminiumfolie, men upptäckte snart att det blev alldeles för tungt. Istället karvade jag ett frigolitägg jag hade över tills jag fått en något fyrkantig skalle. Resten av armaturen skapade jag av aluminiumtråd, knådcement och skumgummi. Sedan gjorde jag kläder och ett par skor… skor som aldrig syns på varken affischen eller i filmen.
På bilden här ovanför hade han lånat en mun från en annan figur jag gjort. För hans egna munnar använde jag rosa, beige och röd Fimolera. Jag gjorde tillräckligt många olika munnar för att kunna skapa de flesta uttryck jag skulle behöva i animationen.
Sedan tillverkade jag också lite rekvisita, en kartong popcorn och läsk.
Sen riggade jag upp allt i studion. Ljussättningen gjorde jag med klämlampor från Clas Ohlsson som jag tejpat hurhållspappersrullar och filter på. Kanske inte en ultimat, eller ens en speciellt bra lösning, men billigt är det ju.
Animationen gjorde jag under tre kvällar och redigerade eftersom för att kunna upptäcka misstag och ta om ifall det behövdes (det behövdes inte).
Den färdiga filmen finns att beskåda på Arctic Light Filmfestivals facebooksida, eller, fram till festivalen, också på skärmarna i centrum av Kiruna.
Årets animering har anlänt och oj oj oj vad vi gillar!
O M G! Årets vinjettfilm är alldeles, alldeles underbar! ?
Opslået af Arctic Light Filmfestival på 1. november 2016
Pikkus loft valde jag att bygga i en större skala än exteriörerna. Framförallt för att det blir mindre pilligt att sätta ihop.
Jag började med en stomme av foamboard.
Jag började med att måla golvet i loftet i en mörkbrun färg. Därefter skar jag ut en massa golvbräder av något som kallas Finnboard, vilket en typ av matt kartong. Jag målade golvbräderna med dåligt blandad akrylfärg för att få skiftningar i färgen. Med en mindre pensel gav jag dem en liten textur av kvistar.
Väggarna i loftet tapetserade jag med några papper ur Yukis scrapbookinghög. Jag skrev ut en affisch och nålade fast i väggen samt byggde lite möbler av foamboard och kartong.
Tillsist limmade jag på golvbrädorna på golvet. Jag byggde också några böcker och serietidnngar att sprida ut. orsaken att Nintendot inte har någon handkontroll är att Pikku håller den i handen. för det ändamålet har jag tänkt använda en riktig kontroll och därför behöver bara sladden hänga ut ur NESen.
Nu är det dags att lägga samman alla delar av Isopikkujärvi. Jag börjar med att limma lite bitar av skumplast på cylindern för att skapa snövallar, kullar och ojämnheter. Sedan täcker jag allt i ett vitt fleecetyg. Fleecetyg är kanske inte den bästa snö man kan tänka sig, men med tanke på alternativen var det ett av de billigaste. Fleecetyget limmar jag fast med sprejlim. På vissa platser fick jag också dra fram tråd och nål igen.
Efter vägen genom byn ska ett antal gatlyktor lysa upp. Hur jag skulle skapa dessa var ett stort huvudbry tills jag en morgon vaknade med ont i halsen.
Glasskärmen i byns gatubelysning skapade jag nämligen genom att skära ut tablettbubblorna, de man trycker på med tummen för att få ut tabletten, i ett begagnat paket Strepsils.
Metallskärmen gör jag av papper och överdelen av lyktorna skär jag ut av pusselmatta. Till sist trycker jag fast en diod i lampan och sticker i en bit böjd vajergalge. Jag löder också på kablar till dioden, dessa kommer jag sedan seriekoppla till ett batteripack som jag gömmer inne i Isopikkujärvicylindern.
När jag sedan drar ström till lampan kommer den förhoppningsvis att lysa så här (förhoppningsvis eftersom flera dioder i varje paket från Clas Ohlsson verkar vara trasiga).
Härnäst fäster jag de olika komponenterna lite godtyckligt här och där på cylindern. Nästa steg blir att löda, koppla och dra elen i byn. Något som blivit aningen försenat efter att jag tyvärr köpt en Coltech lödpenna. Den höll en lödning vartefter stiftet kollapsade in i sig själv (antar att den smälte inuti?) och handtaget började bli varmare än själva lödspetsen. Vilket skrot!
Varför behöver jag en cylinder? Jo, Pikkus hus, granarna och mycket annat av det jag tillverkat för miljön är tänkt att sitta fast på en stor cylinder som jag kan rotera. Detta för att skapa illusionen av en åkning över landskapet, fast på ett lite förvrängt och underligt sätt.
Cylindern är i själva verket ett bygge av kartong. Jag använde en stor TV-kartong, lådan jag beställt foamboard i, samt några gamla flyttlådor för att skapa cylindern. Jag började med att knyta ett snöre till en penna och på så sätt märka ut ändarna av cylindern. Dessa skar jag sedan ut 4 gånger. Två och två limmade jag sedan ihop ändstyckena och var noga med att wellpappen gick i 90 graders vinkel mot varandra i de två bitarna. Detta för att få större stabilitet.
Om man planerat att flytta cylindern efter den är klar, säg till en inspelningsplats, är det mycket viktigt att man kollar att lägenhetsdörren är större än diametern innan man limmar på sidorna.
Diametern på min cylinder visade sig vara ca 10 cm större än lägenhetsdörrens bredd, något som jag upptäckte efter jag klistrat på sidorna (och stabiliserat upp rullen med extra kartong).
Tursamt nog hade jag lämnat en bit av sidan öppen där jag planerat att dra kablage och kunna komma åt att fästa saker. Med lite hjälp, trixande och mosande lyckades jag tillslut pressa ut den genom dörren och flytta den till studion för fortsatt arbete.
Pikku kommer att behöva två olika par händer i filmen. Det första paret är vanliga händer med fäste (vilka jag tillverkat av jeansknappar) för pinnar (som jag gör av vajergalgar), det andra paret är ett par händer som behjälpligt kan gripa, eller iallafall knyta näven. Dessa två armpar ska enkelt gå att byta ut efter behovet i scenen.
Själva armen gör jag av ett lite tjockare skum som jag karvar någorlunda rund. Jag skär lite i armvecket så att armen lätt böjs och limmar fast en skinnrem vid axeln. Skinnremmen gör jag sedan ett litet hål i som jag kan föra in en sprint genom på insidan av Pikku. På det sättet sitter Pikkus armar fast i kroppen, men kan enkelt bytas vid behov.
Grepphänderna gör jag genom att skära ut händerna i en bit pusselmatta från Rusta. Jag skär sedan skåror där fingrarna kommer att böjas och trär sedan en bit lina genom fingrarna och ner genom handen.
Jag trär i skumhanden i en bit rör som jag tagit från ett par 10 kronors leksaksnunchuckus. Detta rör får bli underarmen. Jag stadgar också upp handen med en bit styv plast på insidan. Nunchuckusröret klär jag sedan med lite skum och över allt detta syr jag sedan på päls.
